Kaos, panik och kärlek ❤️

De sista dagarna har jag nämt för några i mitt rehabiliteringsteam att jag önskar att jag kunde pausa de andra i familjen så jag fick en chans att landa i allt som sker och bara fokusera på min återhämtning, men så funkar det inte och det är väl det som kallas livet och som pågår konstant.

Livet

Ni som känner mig, eller följer mig vet att jag har två barn med diagnoser (autism & adhd). När man har det så är man mer eller mindre alltid lite beredd på att det kan inträffa händelser som pårverkar både dem och mig. Men förutom dem så  har jag min äldsta son som är vuxen (19) och som är lite av mitt "safecard", han är en mogen och ansvarsfull ung man. Så när något händer med honom så kommer min värld i rejäl gungning, för jag är inte alls beredd på det. Men även han är mänsklig och råkar ut för saker i livet.

Det som inte skulle ske:

Tidigt imorse så skulle vårt plan mot Sardinien lyfta, och jag med min utmattningssyndrom som har svårt att ta in saker längre fram än 1-2 dagar hade äntligen börjat inse att Hasse och jag skulle resa på semester till Medelhavet. MEN då insjuknar äldsta sonen med hjärtsäcksinflammation och läggs in på hjärtintensiven!!!! Ja man kan utan överdrift säga att hela min värld vändes rätt upp och ner, för alla föräldrar vet att man gör vad som helst för att ens barn ska får må bra. Mitt enda fokus blir att vara hos honom såklart, som mamma kan jag inte åka utomlands om han är allvarligt sjuk. Eftersom han hade precis samma sak för mindre än 11 månader sedan så tror man ju inte att det är sant att han har fått det igen, men det är bara att acceptera det och vara tacksam att han kände igen symtomen så han åkte in till sjukhuset för att kolla upp det i tid. Efter besök och samtal med både son och sjukhuspersonal igårkväll som intygar att värderna går åt rätt håll, och att det inte är lika allvarligt som förra gången så känner jag mig lugnare men EXTREMT splittrad då det känns så fel att åka utomlands när han är inlagd på sjukhus. 

Att acceptera känslor:

Jag vet att min son är trygg och blir väl omhändertagen av såväl sjukhuspersonal  som av nära & kära, men utan mig!! För jag ligger på en strand och känner mig som världens sämsta mamma just nu, fast jag vet att han vill att jag njuter och inte har dåligt samvete. Idag är det bara surrealistiskt, och jag känner mig väldigt långt ifrån att vara närvarande i nuet. Men låt mig få känna såhär idag, så lovar jag att försöka njuta mer från och med imorgon och resten av vår vistelse här.

Älskade son:

Jag skulle aldrig åkt om jag visste att det var kritiskt, eller om du mått sämre. Jag kommer inte tveka en sekund att ta första plan härifrån om ditt tillstånd skulle förvärras, för du är bland det viktigaste i mitt liv och jag älskar dig. Erkänner det öppet nu här i min blogg att jag grät när jag läste ditt sms när vi hade landat. I det ber du mig att inte oroa mig, och att jag ska koppla av och njuta av min resa då du vet hur mycket jag behöver den. 

Icke att glömma;

Självklart är det min son som fick hjärtsäcksinflammation (igen) som det är mest synd om, och speciellt eftersom vi inte verkar kunna få ett svar på varför?? För min del så är det ännu en jobbig händelse som jag måste först hantera, för att sedan bearbeta som är både svårt och jobbigt med en utmattningssyndrom,

Bilden är från Instagram, och än en gång vill jag påpeka att man inte kan inte utläsa mer än jag vill förmedla i sociala medier.

Kram på er & va rädda om er 

❤️❤️❤️

Tro, hopp och kärlek

När jag var liten så fick jag en berlock till mitt armband som stod för tro, hopp och kärlek, och ända sedan dess så har dessa tre ord skänkt mig styrka genom mitt liv.

Tro
Detta kan vara styrkan från en tro inom religionen, tron på sin egen förmåga att klara sv saker här i livet, eller att vi vågar tro och känna tillit till andra människor i vårt liv.

Hopp
Ja uttrycket "Hoppet är det sista som överger oss" säger ju det mesta, men utan hopp om att vi kan ta oss förbi hinder i livet så ger vi oss inte en ärlig chans att bevisa motsatsen.

Kärlek
Kärlek är en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet som vi riktar mot de vi älskar, och kan kännetecknas av en vilja att ge villkorslöst till någon/eller något som vi älskar t.e.x vår partner, barn, familj och vänner. Det är en av livets värdefullaste gåvor att både få ge och motta någons kärlek, men glöm inte bort att älska dig själv då du är en av de viktigaste människorna i ditt liv.

När detta finns i vårt liv
Dessa tre ord om tro, hopp och kärlek med sitt budskap följer många av oss genom våra liv, och det är i betydelsen  av dessa ord som vi vågar växa, utvecklas, anta utmaningar, få vänner, bli självständiga, bli förälskade, finna styrkan när livet är som mörkast och kanske t.om. genom att överleva.

Om du sätter dig och funderar på några av ditt livs största händelser både inom glädje och sorg, så kommer du troligtvis fram till att känslorna tro, hopp och kärlek har gett dig mod och styrka att klara av dem. Som dina första steg som liten, första skoldagen, första förhållandet, första jobbet, flytta hemifrån, vara föräldrar, förlora någon du håller kär, trösta någon du håller kär, trösta dig själv och tro på dig själv och andra.

Det som händer i Europa nu
Den senaste tiden så har det skrivits väldigt intensivt om flyktingströmmen, om vi bara för en kort stund försöker sätta oss in i deras situation ett tag istället för att bara se på kostnaderna. De tvingas på flykt där de måste ge upp sina hem och alla sina personliga ägodelar, och utsätta hela familjen för fara genom att fly till något som de tror och hoppas ska ge dem ett tryggare och bättre liv, samt en framtid.  När jag besökte Lesvos i våras så såg jag dessa människor på flykt som vandrade över hela ön från norr till söder över alla bergen utan någonting annat än de kläder de hade på sig. De sov längs vägen när de inte orkade gå mera för stunden, och jag kan bara förställa mig att dem genom att tro på att en bättre framtid väntar, hoppas att de ska klara det och av kärlek till sina anhöriga och sig själva så orkade de sedan fortsätta på deras långa resa och ta sig till nästa destination för att sedan fortsätta sin resa mot sitt slutmål och hoppas att de får stanna där. Om jag hamnade i en situation  där man inte har något annat val än att fly, så skulle jag utan tveka göra allt för att rädda min familj.

Ett liv ska inte behöva ha en prislapp på sig!

Empati är att visa att vi bryr oss, och det är inte svårare än att tänka sig in i någon annans situation och fundera på hur du själv skulle vilja bli behandlad.

Tack för att du läste min blogg, och tog del av mina tankar ännu en gång
Kram Cissi