När jag blev förälskad i Molivos på Lesbos i Grekland

Att läsa om ett resmål och känna på sig att det kan vara rätt, till att ett dygn efter ankomst inse att man har blivit förälskad i platsen är inte dåligt. Hela ön är väldigt naturskön med en skiftande natur från söder till norr, men det är inte bara naturen utan det är själva stämningen som gör den så magisk. 

Denna bilden var en av de som  fick mig att välja Molivos som resmål [Foto@Ving]

Molivos - Välkommen till Grekland
Visst finns det turister här, men det är genuin känsla av Grekland och man känner en ynnest över att få befinna sig här i Molivos eller Mithimna som den också kallas. Staden är en gammal fiskeby med en liten hamn och hela staden är väldigt pittoresk med hus som klättrar upp på en bergssluttning från havet, och längst upp ligger en gammal borg. Hela staden är byggd som en labyrint och med massor av backar av stenbelagda trottoarer så man får bra benträning. Nedan kommer några bilder från utsikten här i Molivos och i nästa blogginlägg från min resa kommer jag dela fler bilder från själva byn. I denna blogg ska jag berätta om min första vandring på ön från Molivos till Petra och om hur det känns att åka iväg på egen hand utan man & barn.

Utsikt över Molivos kustremsa

Utsikt uppe från borgen till Turkiet (ganska nära)

En fiskebåt på väg ut i solnedgången

Dinner with a view at Gatos

Många tvekar att resa själva...

Om man är van att klara sig själv så finns det ingen anledning till att inte resa själv, man väljer ett remål som uppfyller syftet med vad man vill ut få av resan och ett resmål där man tror att man kan känna sig trygg (speciellt om man reser som ensam tjej), och bästa sällskapet har man väl redan i sig själv *ler* Jag sökte efter ett ställe som hade vacker natur och med en lugn & trevlig atmosfär där jag skulle kunna återhämta mig & samla lite krafter. Alla mina önskningar gick i uppfyllelse när jag kom till denna ö, och för första gången på länge så kan jag känna lite harmoni. Jag bor på ett litet hotell med små lägenheter som drivs av en mycket trevlig ägare som skapar en familjär stämning varje dag i deras lilla bar/servering, på ena sidan ser man havet och hela sluttningen där Molivos ligger och på andra sidan ser man bergen och utanför min balkong går fåren och betar så miljön kan inte bli mer rofylld. På denna ön finns det många vandringsleder, men förutom det så utövar jag min yoga & mediterar varje dag, samt läser böcker. Jag reser med Ving och på transfern från Mytellini till Molivos så berättade guiden om öns historia och vad vi passerade, och andra dagen anordnade de en byvandring upp till borgen som avslutades i hamnen med ouzo som de gör bäst på Lesbos i hela Grekland sägs det. För min del var det staaaarkt och luktade godare än det smakade. Efteråt gick jag och strosade själv lite i hamnen och tog mig upp till shoppinggatan där det finns några restauranger med terasser som man kan njuta av utsikten och även deras goda mat på Gatos. Jag träffade även ett svenskt par som tipsade mig om en nudiststrand för den skulle jag nog gilla, hahaha tror jag hoppar den ;-)

Vandringsled - Molivos/Petra

Imorse när jag vaknade så gick jag bara upp och klädde på mig då jag ville komma iväg så tidigt som möjligt för att slippa vandra mitt på dagen när det är som varmast. Jag hade kollat ut hur jag skulle gå och vilken vandringsled som gick till Petra, det var bara en sak som oroade mig (och det var inte lite heller) det är att det ska finnas en hel del ormar på Lesbos och även en som är riktigt giftig, och den ville jag helst undvika att stöta på eftersom jag både har ormfobi och är allergisk mot ormbett och skulle ju som sagt vandra själv. Men jag pratade med guiderna och andra som hade vandrat som sa att ormarna blev rädda när de kände i marken att man kom vandrande och att de som vandrar mycket knappt sett några ormar alls under sina vandringar, så jag bestämde mig för att min ormfobi inte skulle få hindra mig att gå vandringsleden över bergen då det inte bara var en smal stig så jag kunde ha bra uppsikt (ni ska inte tro att jag hoppade högt när det prasslade i diket.. hehe) Men jag gick 5 km och det var en fantastisk känsla att vandra i denna vackra natur, och jag är både stolt och glad över att jag gick den. 

Vandringsleden över bergen till Petra

Långt därborta kan man se Petra vid kusten

En svettig men glad tjej som njuter av sin vandring

Petra är känt för sin "fina" strand vilken jag inte tyckte var så märkvärdig, men jag är väldigt kräsen när det kommer till sandstränder. Sedan är de kända för sin kyrka men den missade jag helt så får väl komma tillbaka en annan dag denna resan eller när jag tar med mig Hasse hit för jag vill gärna återkomma till denna vackra ö som har snott åt sig en liten plats i mitt hjärta redan. Eftersom jag inte åt frukost innan jag gick så satt det fint med frukost på en av serveringarna vid havet, nackdelen var arr det blåste friskt och eftersom jag svettats under min vandring både över tempot & värmen så blev jag lite kall och bestämde mig för att börja min vandring tillbaka till Molivos längs kusten som skulle vara ungefär lika lång dvs. ca 5 km. Jag fick snabbt upp värmen då man började med att ta sig över ett berg, och i emellanåt stupade det brant ner precis vid kanten som jag tyckte var lite otäckt.

Frukost/Brunch på ett café på stranden

Det fanns gott om restauranger längs strandpromenaden i Petra

En stenbelagd trottoar vandrade man på längs bilvägen 

Vacker utsikt mot Molivos och med Turkiet på andra sidan.

Återhämtning efter vandringen

Efter att ha vandrat ca 1,2 mil så var jag rätt trött och bestämde mig för att vila resten av dagen, det blev en stund vid poolen för att koppla av med min bok. På kvällen blev det en sväng på 2 km till piren och en av de mysiga restaurangerna där, i kväll föll valet på en restaurang som jag hade läst hade bra omdöme men jag tyckte inte den var något vidare så önskade att jag hade stannat på hotellet.

Det gäller passa på när molnen håller sig borta

Utsikt över hamnen och Kanin ön i skymningen

Jag känner livsglädjen komma tillbaka så smått

Vacker utsikt från där jag bor

Detta var lite om mina två första dagar här på Molivos - Lesbos - Grekland, imorgon bär det iväg ut till havs på en båttur så då får benen vila i alla fall.

Kram Cissi & tack för att du läser min blogg!

Sömnlös men förväntansfull

Idag har jag haft en ovanligt bra dag, vilket säkert har en hel del med mina förväntningar inför kommande vecka att göra då jag äntligen ska få resa iväg på egen hand för att bara få rå om mig själv i en avslappnad & rofylld miljö.

Men nu ligger jag här i sängen och kan omöjligt sova (suck), om två timmar är tanken att jag ska gå upp för att bege mig ut till Arlanda så tror nog på att jag satsar på att hålla mig vaken och sova när jag kommer fram till mitt resmål i morgon förmiddag. Har trixat med packningen tidigare idag, för att nu vid midnatt när jag inte hade något annat att göra läser att det är Max 20 kg inkl handbagage som gäller!!! Hjälp tur jag såg det, för nu får jag packa om väskan, det är liksom detta med att kunna ta in information som inte riktigt funkar för mig just nu, jag trodde det var 20 kg + 5 kg handbagage.

Förutom min egna förväntningar inför resan så har det varit en dag där mina yngsta barn har överraskat mig positivt flera gånger och det uppskattades enormt mycket av mig. Jag har även varit på ett möte med Erik idag som var väldigt lyckat, och som ger mig stort hopp om att det kommer resultera i något riktigt positivt för honom och det är han verkligen värd min älskade son.

Det har ju inte varit helt lätt att hitta en vecka som jag kan komma iväg på då jag måste ta hänsyn till när mina barn är här, och om det är möten för dem eller läkarbesök etc för mig. Men så fann jag då denna resan som verkade vara helt perfekt för mig och jag tänkte NU kanske det äntligen blir verklighet att jag kan få min vecka  för mig själv, där jag bara behöver fokusera på mig själv och inte behöver ta hänsyn till någon annan utan bara vara. Det var nära att jag inte kunde bokat den då Hasse jobbade och mina yngsta killar var hos mig när avresan var, men som tur är så ställde Robin upp och kom hit i kväll så han kan ta hand om brorsorna på morgonen och se till att de kommer till skolorna.

Vilka fantastiska barn jag har när det verkligen gäller, och vilken underbar man jag har i Hasse. Nu ska jag se till att njuta av min  egentid denna veckan, och bara fokusera på mig & min återhämtning, sen hoppas jag att komma tillbaka lite starkare och mycket gladare till min kärleksfulla familj.

"Time and silence are the most luxurious things today"
                                                                   //Tom Ford

Kram
Cissi

Saknad är en stark känsla

När någon/något vi önskar plötsligt inte finns inom räckhåll så bildas ett tomrum,  och vi upplever en saknad . Det finns väldigt mycket som kan frambringa denna känslan, ja både stort som smått. Det är en känsla som vi har rätt att känna men samtidigt är det bra om vi kan bearbeta det vi saknar, hur & varför känner vi som vi gör? Kan vi utföra någon handling som minskar känslan, eller handlar det om att acceptera något eller är det bara en längtan efter någon/något som snart kommer infrias?

Att se knoppar som spricker ut i blom skänker alltid lite ljus & hopp om framtiden.

Saknaden av vardagens sysslor
När man blir långtidssjuk så ändras livet inte bara genom ens hälsa utan även livet i sig, och detta skapar en stor saknad efter arbetsplatsen, arbetskamrater, vänner och fritidsaktiviteter (iaf för mig).  Det är inte lätt att acceptera och att försöka gå sakta framåt när man bara vill att allt ska bli som vanligt. Men även om det inte syns utåt så reagerar kroppen direkt och går in i försvar så fort den märker att jag börjar lägga på  uppgifter, arbete, krav, stress istället för att bara ge kroppen/själen den återhämtningen den så väl behöver. Idag så  känner jag livsglädje & mår som allra bäst när jag är ute och promenerar i skogen eller åker ut i Skärgården, i båda alternativen så är det närheten till naturen och fridfullheten som skapar detta. När man mår som jag gör just nu med min utmattningssyndrom så finns det ingen energi att använda till andra eller annat, utan jag måste helt enkelt fokusera på att ge mig själv det jag så väl behöver... vila & egentid. Detta är däremot ingen lätt uppgift när man har en familj som bl.a betsår av två barn som har autism och där en av sönerna dessutom har ADHD som är hyperaktiv. Jag accepterar nuläget men saknaden är stor efter att få tillbaka energin och min styrka, så oavsett när det sker så kommer ingen vara gladare än jag när jag är tillbaka i vardagen!!

Att kunna åka ut i Skärgården är ljuvligt för mig som behöver lugn & ro

Saknaden över att förlora någon kär
Känslan över att förlora någon man älskar är en saknad som inte försvinner, visst kan den minska med tiden men den är något man måste bearbeta och lära sig att leva med. För sex år sedan dog min mamma i canser och det är en saknad som jag alltid har inom mig och speciellt när livet är extra jobbigt eller glädjefyllt, för hade hon fortfarande levt hade hon varit den första att få ta del av mina känslor & eventuella funderingar. För mig lever hon vidare inom mig, men ibland är saknaden stor efter att få sitta & prata med henne, och det är en saknad som jag bara måste acceptera.


Saknaden efter någon långt borta
Känslan över att någon man älskar bor långt bort är ju lättare att bearbeta, för då kan man ju åka till varandra när saknaden blir för stor (eller helst innan). Det var underbart att träffa pappa som jag inte hade sett på 5 månader och som jag verkligen hade saknat, speciellt efter allt som har hänt de sista månaderna. Inför resan hoppades jag även att få fylla på med lite energi, men eftersom jag har utmattningssyndrom så blev det precis tvärtom. Att bila så långt på egen hand tillsammans med min yngsta son blev alldeles för utmattande, så istället hade jag knappt energi att orka köra oss hem till Stockholm trots att vi fick bryta upp flera dagar tidigare än vi hade tänkt. Efter varje svår prövning som man får genomgå i livet så blir man lite klokare och nu kommer jag inte låta min saknad över att träffa dem jag vill träffa dröja så länga p.g.a. annat här i livet, däremot så måste jag ha ork till dem att kunna genomföra besöken först. Nästa besök hos pappa i sommar blir utan barn, och det ser jag verkligen framemot.

På utflykt till Landskrona i Kristi Himmelsfärd med min älskade pappa som bor i Halmstad.

Saknaden av egentid
Som jag skrev i början så finns det olika sätt att hantera saknad på, när det gäller att sakna egentid så måste man bara bli bättre på att prioritera sig själv. Jag har under en längre tid bara känt ett större behov av att komma iväg någonstans och bara få vara helt ensam utan att behöva ta hänsyn till någon annan än mig, att bara få fokusera på att skämma bort mig själv med all min tid och min kärlek. För att kunna älska andra så måste vi först kunna älska oss själva så på torsdag ska jag bege mig iväg på en egen rehab-resa för total återhämtning i en lugn & harmonisk miljö..... vart??

Det får ni läsa om i min blogg framöver :-)

Kram
Cissi