Saknad är en stark känsla

När någon/något vi önskar plötsligt inte finns inom räckhåll så bildas ett tomrum,  och vi upplever en saknad . Det finns väldigt mycket som kan frambringa denna känslan, ja både stort som smått. Det är en känsla som vi har rätt att känna men samtidigt är det bra om vi kan bearbeta det vi saknar, hur & varför känner vi som vi gör? Kan vi utföra någon handling som minskar känslan, eller handlar det om att acceptera något eller är det bara en längtan efter någon/något som snart kommer infrias?

Att se knoppar som spricker ut i blom skänker alltid lite ljus & hopp om framtiden.

Saknaden av vardagens sysslor
När man blir långtidssjuk så ändras livet inte bara genom ens hälsa utan även livet i sig, och detta skapar en stor saknad efter arbetsplatsen, arbetskamrater, vänner och fritidsaktiviteter (iaf för mig).  Det är inte lätt att acceptera och att försöka gå sakta framåt när man bara vill att allt ska bli som vanligt. Men även om det inte syns utåt så reagerar kroppen direkt och går in i försvar så fort den märker att jag börjar lägga på  uppgifter, arbete, krav, stress istället för att bara ge kroppen/själen den återhämtningen den så väl behöver. Idag så  känner jag livsglädje & mår som allra bäst när jag är ute och promenerar i skogen eller åker ut i Skärgården, i båda alternativen så är det närheten till naturen och fridfullheten som skapar detta. När man mår som jag gör just nu med min utmattningssyndrom så finns det ingen energi att använda till andra eller annat, utan jag måste helt enkelt fokusera på att ge mig själv det jag så väl behöver... vila & egentid. Detta är däremot ingen lätt uppgift när man har en familj som bl.a betsår av två barn som har autism och där en av sönerna dessutom har ADHD som är hyperaktiv. Jag accepterar nuläget men saknaden är stor efter att få tillbaka energin och min styrka, så oavsett när det sker så kommer ingen vara gladare än jag när jag är tillbaka i vardagen!!

Att kunna åka ut i Skärgården är ljuvligt för mig som behöver lugn & ro

Saknaden över att förlora någon kär
Känslan över att förlora någon man älskar är en saknad som inte försvinner, visst kan den minska med tiden men den är något man måste bearbeta och lära sig att leva med. För sex år sedan dog min mamma i canser och det är en saknad som jag alltid har inom mig och speciellt när livet är extra jobbigt eller glädjefyllt, för hade hon fortfarande levt hade hon varit den första att få ta del av mina känslor & eventuella funderingar. För mig lever hon vidare inom mig, men ibland är saknaden stor efter att få sitta & prata med henne, och det är en saknad som jag bara måste acceptera.


Saknaden efter någon långt borta
Känslan över att någon man älskar bor långt bort är ju lättare att bearbeta, för då kan man ju åka till varandra när saknaden blir för stor (eller helst innan). Det var underbart att träffa pappa som jag inte hade sett på 5 månader och som jag verkligen hade saknat, speciellt efter allt som har hänt de sista månaderna. Inför resan hoppades jag även att få fylla på med lite energi, men eftersom jag har utmattningssyndrom så blev det precis tvärtom. Att bila så långt på egen hand tillsammans med min yngsta son blev alldeles för utmattande, så istället hade jag knappt energi att orka köra oss hem till Stockholm trots att vi fick bryta upp flera dagar tidigare än vi hade tänkt. Efter varje svår prövning som man får genomgå i livet så blir man lite klokare och nu kommer jag inte låta min saknad över att träffa dem jag vill träffa dröja så länga p.g.a. annat här i livet, däremot så måste jag ha ork till dem att kunna genomföra besöken först. Nästa besök hos pappa i sommar blir utan barn, och det ser jag verkligen framemot.

På utflykt till Landskrona i Kristi Himmelsfärd med min älskade pappa som bor i Halmstad.

Saknaden av egentid
Som jag skrev i början så finns det olika sätt att hantera saknad på, när det gäller att sakna egentid så måste man bara bli bättre på att prioritera sig själv. Jag har under en längre tid bara känt ett större behov av att komma iväg någonstans och bara få vara helt ensam utan att behöva ta hänsyn till någon annan än mig, att bara få fokusera på att skämma bort mig själv med all min tid och min kärlek. För att kunna älska andra så måste vi först kunna älska oss själva så på torsdag ska jag bege mig iväg på en egen rehab-resa för total återhämtning i en lugn & harmonisk miljö..... vart??

Det får ni läsa om i min blogg framöver :-)

Kram
Cissi