Kommunikation består av en som sänder ett budskap, och en mottagare som lyssnar och återkopplar. Att kunna vara en god lyssnare är viktigt, och då inte bara på orden som sägs utan även på vad kroppsspråket säger.
Varför tänker jag då på detta?
Det finns några saker som vi gärna kommunicerar om som vädret, eller vad man skall göra i helgen, men den vanligaste frågan man får måste vara "Hur är det?" Denna frågan är något som vi ofta kastar ur oss när vi hälsar på varandra, och där man oftast förväntar sig ett kort svar att det är bra. Jag har kommit på både mig själv och andra med att automatiskt svara att det är bra, fast det kanske inte alls är det för man har haft en hemsk morgon, eller mår dåligt eller något annat. Så varför svarar vi då att det är bra, jo för att de flesta förväntar sig det svaret och för att det är ett kort svar. Skulle du svara att nej det är skit, så skulle många bli helt ställda för det är inte det svaret som de förväntar sig och för att det oftast kräver en följdfråga.
"Om du inte har tid att lyssna på svaret eller bryr dig, så ställ inte frågan"
En annan anledning är för att jag är mamma till barn som har diagnoser som kräver att jag är tydlig i min kommunikation, och där att lyssna är extremt viktigt då en konflikt kan handla om någonting helt annat än det man tror vid första anblicken.
Jag har även arbetat som rekryterare och då var mina största verktyg i min kommunikation att lyssna och att vara tyst, för om man visar att man är intresserad & nyfiken så får man veta väldigt mycket om en person i kombination med lite frågor :-)
Fundera på hur du själv kommunicerar i olika situationer?
Alla är vi olika, och vi behöver därför anpassa vår kommunikation till den vi pratar med.
En god kommunikation är där kroppsspråket förtydligar orden vi säger!
Har man diagnos så kan det vara väldigt jobbigt att kommunicera, dels för att det kan vara svårt att hålla fokus tillräckligt länge för att förstå vad budskapet är, men även om man för stunden bearbetar en känsla som är mycket starkare och som hindrar kommunikationen. När jag kommunicerar med mina barn brukar jag oftast dela upp den i två delar, en del där jag informerar och en del där jag lite senare frågar om de hörde vad jag sa för att få bekräftat att vi är överens om samma sak (detta är inte alls självklart då vi kan lägga olika fokus på orden och då kan de även få olika betydelse). Eftersom vi tänker på ett annat sätt än de som har diagnoser, så krävs det extra mycket tålamod, tid och förståelse i min kommunikation med mina barn. I deras kommunikation så är deras kroppsspråk väldigt viktigt, och om de är väldigt arga så hjälper det att ge dem en stunds utrymme innan man försöker lösa konflikten genom att framförallt försöka vara en väldigt god lyssnare, visa empati och respekt.
Om man känner sig trygg & respekterad så växer tilliten och kommunikationen fördjupas
Varför tänker jag då på detta?
Det finns några saker som vi gärna kommunicerar om som vädret, eller vad man skall göra i helgen, men den vanligaste frågan man får måste vara "Hur är det?" Denna frågan är något som vi ofta kastar ur oss när vi hälsar på varandra, och där man oftast förväntar sig ett kort svar att det är bra. Jag har kommit på både mig själv och andra med att automatiskt svara att det är bra, fast det kanske inte alls är det för man har haft en hemsk morgon, eller mår dåligt eller något annat. Så varför svarar vi då att det är bra, jo för att de flesta förväntar sig det svaret och för att det är ett kort svar. Skulle du svara att nej det är skit, så skulle många bli helt ställda för det är inte det svaret som de förväntar sig och för att det oftast kräver en följdfråga.
"Om du inte har tid att lyssna på svaret eller bryr dig, så ställ inte frågan"
En annan anledning är för att jag är mamma till barn som har diagnoser som kräver att jag är tydlig i min kommunikation, och där att lyssna är extremt viktigt då en konflikt kan handla om någonting helt annat än det man tror vid första anblicken.
Jag har även arbetat som rekryterare och då var mina största verktyg i min kommunikation att lyssna och att vara tyst, för om man visar att man är intresserad & nyfiken så får man veta väldigt mycket om en person i kombination med lite frågor :-)
Fundera på hur du själv kommunicerar i olika situationer?
Alla är vi olika, och vi behöver därför anpassa vår kommunikation till den vi pratar med.
En god kommunikation är där kroppsspråket förtydligar orden vi säger!
Har man diagnos så kan det vara väldigt jobbigt att kommunicera, dels för att det kan vara svårt att hålla fokus tillräckligt länge för att förstå vad budskapet är, men även om man för stunden bearbetar en känsla som är mycket starkare och som hindrar kommunikationen. När jag kommunicerar med mina barn brukar jag oftast dela upp den i två delar, en del där jag informerar och en del där jag lite senare frågar om de hörde vad jag sa för att få bekräftat att vi är överens om samma sak (detta är inte alls självklart då vi kan lägga olika fokus på orden och då kan de även få olika betydelse). Eftersom vi tänker på ett annat sätt än de som har diagnoser, så krävs det extra mycket tålamod, tid och förståelse i min kommunikation med mina barn. I deras kommunikation så är deras kroppsspråk väldigt viktigt, och om de är väldigt arga så hjälper det att ge dem en stunds utrymme innan man försöker lösa konflikten genom att framförallt försöka vara en väldigt god lyssnare, visa empati och respekt.
Om man känner sig trygg & respekterad så växer tilliten och kommunikationen fördjupas
 |
| När alla ord är överflödiga i en kommunikation - Denna bilden är på mig & min yngsta son från sommaren 2014, när vi hade varit ifrån varandra en längre tid och bara njöt av närheten & kärleken mellan varandra |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar