Utmattningssyndrom - så mår jag

Detta med hälsan...
ALLA har rätt till att må dåligt och tycka att det är fruktansvärt jobbigt utan att behöva jämföra sig med alla andra. Klart det finns de som  kanske är sjukare, men om man inte är helt frisk så är man ju faktiskt sjukare än man brukar för allt är ju relativt.

Anledning
Jag är en kvinna som har en väldigt hög arbetsmoral, är jag sjuk så brukar jag jobba hemifrån och det ska mycket till för att jag ska sjukskriva mig. MEN så var det ju detta som hände i höstas med mina älskade ungar, alla tre råkade ut för händelser/diagnoser som kom att påverka mig så starkt känslomässigt och som skapade en inre stress som jag inte trodde var möjlig. Detta i sin tur ledde till att jag fick akut stressymptom, och som nu har utvecklats till utmattningssyndrom. Detta då jag inte bara under hösten, utan under en längre tid har utsatts för stress.  Utmattningssyndrom är en sjukdom som är svår att förstå då den inte direkt syns, men jag kan lova att den känns desto mer inom oss som har den.

Symtom/känsla
Man brukar säga till folk när de känner sig dåliga att de skall lyssna på kroppen, i mitt fall så kan jag säga att det helt är kroppen som bestämmer. Om jag utsätter mig för stress, oro, krav eller helt enkelt inte får tillräckligt med vila & egentid så skickar kroppen direkt signaler som faktiskt slår ut mig totalt. Dessa signaler kan vara huvudvärk, migrän, tryck över bröstet, koncentrationssvårigheter, sömnproblem, yrsel, illamående, nedstämdhet, depression, panik-/ångestattacker och då vet man att nu har jag utmanat hjärnan/kroppen för mycket. Detta har ingenting med vad min hjärna vill eller önskar, för tro mig att jag har konflikter inom mig då jag inget hellre vill än att jobba, och då känns det väldigt konstigt för mig att ta en promenad i solen och kanske njuta av våren när jag vet att det är vardag och man "borde" jobba. En annan jobbig sak är känslan över att behöva vara helt själv, där man plötsligt upplever en stress av att ha dem man älskar runt omkring sig. De behöver inte ens vara i samma rum för att känslan av stress ska infinna sig utan det räcker med att man hör ljudet av vad de gör, och innerst inne vill jag bara rymma långt iväg för att bara få vara helt själv... det är ingen kul känsla.

Bearbetning/verktyg
Man behöver börja med att acceptera sina förutsättningar, och över hur man mår. Eftersom man inte klarar vardagen så kan man inte arbeta, och då behöver man bli sjukskriven. Sedan behöver man finna vad som kan underlätta tillfrisknandet och det kan vara genom att få stöd av en psykolog eller KBT-vetare, andra saker som kan hjälpa är ; sjukgymnastik, mindfulness, Yoga, meditera, promenader, läsa böcker, rofylld musik, miljöombyte, naturen, havet, träna, etc.

Process
När jag först sjukskrev mig så trodde denna superkvinnan att hon skulle vara på banan efter en vecka för jag trodde det räckte med lite återhämtning, sedan insåg jag att detta skulle ta längre tid då mitt tillstånd bara försämrades men jag levde fortfarande i tron att det handlade om veckor. Efter ca 6 veckor så kände jag mig redo att äntligen återvända till jobbet på 50%, och detta funkade bra i ca 6 veckor då jag har en väldigt förstående arbetsgivare & chef som inte la någon hög arbetsbelastning på mig utan jag fick komma tillbaka och ta det i min takt. Sedan trodde jag mig vara så pass återhämtad att jag kunde återta fler arbetsuppgifter och öka arbetstiden. Jag testade vid två tillfällen för att bara konstatera att kroppen var långt ifrån återhämtad, och att min syndrom blev värre. Jag jobbar nu 25 % med fokus på min återhämtning, men har man barn som behöver extra stöd och en skola som inte funkar för en av dem så är det inte någon optimal återhämtning, då detta hela tiden framkallar stress inom mig. Har nu insett att vi pratar inte veckor utan månader *suck*

SKYNDA LÅNGSAMT är det viktigaste, och nu har jag lärt mig den läxan!

Ska nu försöka överleva helgen med hela familjen hemma, har en fantastisk man i Hasse som stöttar mig och avlastar mig massor (så tacksam för det) mina barn gör så gott de kan men de är ju trots allt barn som behöver uppmärksamhet så jag får nog lämna hemmet kortare stunder för att finna min egentid.

Trevlig helg, och tänk på att vara tacksam för det som du även tar för givet!

Kram Cissi

Ps. som vanligt så är detta mina tankar helt utifrån  mig sett.