Sociala medier - visar inte allt
Ibland kan jag bli helt matt av hur vi använder oss av sociala medier, jag gillar att dela med mig. Men om jag ska vara helt ärlig så gillar jag att sprida glädje och kärlek, och saker som är jobbiga och sorgliga är inte det som jag föredrar att dela. Däremot så har min blogg blivit ett sätt att försöka sätta ord på hur livet är just nu för mig, och det är långt ifrån lika ljust & härligt som det jag ger sken av på sociala medier. Jag hoppas att mina vänner förstår det.
Utsidan - Insidan
Om jag lägger upp en bild där jag ler så betyder det inte att allt är bra - men att jag för stunden är lycklig och har det bra. Eftersom jag inte varken fotograferar eller delar bilder när jag håller på att gå i tusen bitar av oro/ångest eller av utmattning så blir ju budskapet i sociala medier att jag är strålande glad vilket är väldigt långt ifrån sanningen. För det mesta känner jag mig energilös, orolig, ledsen, maktlös och väldigt väldigt liten så jag tycker denna bilden symboliserar det bra.
 |
| Detta är en av alla tavlor från "Gråtande barn" av konstnären Bruno Armadio |
Tillbaka till vardagen efter min härliga egentid på Lesbos
Visst var det härligt att komma hem till familjen på torsdagen, och få krama om min älskade man, Robin, Erik & Michael. Nästa dag så fort barnen gått till skolan var det bara att börja ringa och tjata på kommunen och rektorn om att de måste lösa skolsituationen till hösten, och att vi måste få ett besked så vi kan förbereda vår son på hur det kommer bli i nästa årskurs. Det är inte klokt att man ska behöva strida för något som de har rätt till enligt lag, och efter de samtalen så var jag helt utmattad igen. Det är en lång väg tillbaka där energin jag bygger upp i min återhämtning snabbt försvinner. Under helgen fokuserade jag på min träning och Hasse tog hand om barnen, och korta stunder gör jag dem sällskap när energin finns. På måndagen var jag trött efter att ha haft hela familjen hemma hela helgen, och det var en stor omställning från när jag hade varit själv en vecka på min resa. Inte helt oväntat så fick jag en ny uvi och den gör mig helt sängliggandes med smärtor, på tisdagen lyckades jag ta mig till Michaels skolavslutning (iaf 15 min av 2 timmar) för att sedan gå till läkaren och få antibiotika mot min uvi och sedan hem och vila. På onsdagen låg jag i migrän från morgonen till 15-tiden, innan jag tog mig in till jobbets sommarfest (läs nedan). Torsdag morgon var vi uppe tidigt för Erik skulle lämnas på bondgården där han skulle hjälpa till, och vi åkte och fiskade med Michael vilket är perfekt för då är han still och helt fokuserad på sitt fiske så jag kan njuta av fågelkvitter och lugnet. När vi lämnat honom till hans pappa vis 13-tiden så åkte vi och hämtade upp Cattis och hennes syster Lina som skulle göra oss sällskap på sjön, det blev både avkopplande och en mysig dag ute i skärgården där jag kunde samla energi och kärlek.
 |
| Sommar och sommarlov |
 |
| Michael helt inne i sitt fiske |
 |
| Grillat tillsammans med goda vänner |
Sommarfest med jobbet
Jag velade in i det sista om jag skulle försöka komma förbi en stund eller inte, men 10 minuter innan den började så bestämde jag mig för att gå dit. Jag hade turen att mötas av tre härliga kollegor i hissen upp som är väl insatta i min hälsa, och som blev väldigt glada av att se mig, och visst var det härligt att omfamnas av de som står mig närmast på jobbet som blev både väldigt glada och överraskade över att se mig där . Eftersom jag var på min återhämtnings-resa veckan innan på Lesbos så är jag rätt solbränd, och med en klänning på det så syns det ju inte hur dåligt jag mår på insidan. Efter ca. 15 minuter så kommer det här lilla barnet inom mig fram och jag känner mest skräck övar att vara där, och det tar mycket av mina krafter för att stanna kvar och inte springa därifrån direkt. För att kunna stanna så fick jag våga att öppna upp mig för några kollegor om hur jag kände och ha de som min trygghet under min vistelse där, men någon partystämning infann sig inte och jag kände mig så felplacerad med tanke på att umgängeslivet mer eller mindre inte existerar nu. Tycker själv att det var väldigt strakt av mig att "våga" gå på sommarfesten (även om jag avvek tidigt) och är väldigt tacksam över alla er som kom fram till mig och kramade om mig, det betydde mycket.
Min helg - mycket egentid att boosta energi på
Äntligen fredag och huset var tomt på både barn och man, solen sken så jag bestämde mig för att lämna hemmet jag också och tillbringa tiden på vår båt "Smurfen ll" Jag åkte ut och ankrade upp vid en liten träbrygga i en vik där jag njöt av solen, fågelkvitter, lätt vågskalp och min bok. På kvällen så gjorde jag min Yoga på bryggan innan jag grillade till middagen, och njöt av solnedgången på aktern med ett glas vin och jordgubbar. Så välbehövligt med tystnaden och få njuta av en rofylld stund själv och finna lite av min inre balans en stund. Då det är så intensivt här hemma så är dessa stunder helt nödvändiga för mig så jag orkar med kommande dagar. Jag kom tillbaka hem på lördagskväll då Hasse tog tillfället i akt när jag hade lite energi och bjöd mig på restaurang inne på söder, det var så länge sedan vi var ute och åt på tu man hand så att jag minns det inte ens :/ Idag är det söndag och Hasse skall åka och jobba, jag ska bara ta det lugnt här hemma.
 |
| Njuter av medveten närvaro i bästa miljön |
 |
| Yoga på bryggan till fågelkvitter & vågskvalp |
 |
| Sommar & skärgård njuts bäst här |
 |
| Här mår jag bra och njuter av stunden |
Så som ni andra njuter av solen - så njuter jag av att känna lite harmoni
Jag älskar solen och värmen, men kan njuta lika mycket av en regnig dag så länge det är tyst och rofyllt runtomkring mig så jag bara kan koppla av och kanske få känna lite inre balans. För om man inte har någon inre balans och bara känner sig trasig så har utsidan ingen betydelse alls för mig, och det är den som många andra går på - vill med detta säga att låt inte ett leende lura er att allt är bra!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar